Ont, det gör ont men det går..
Det blev årets varmaste dag igår, perfekt när man skulle springa Göteborgsvarvet. Ehh kanske för Kenyanerna för de sprange helt vansinnigt snabbt.. Men inte för alla motionärer. Hörde igår på nyheterna att 61 personer hade kollapsat och fick föras till sjukhus, många man såg ligga helt utslagna längs vägen.
Men för mig gick det hyfsat bra, de första fem kilometerna gick ungefär i det tempo jag hade tänkt mig, 6 min per kilometer. Sen kom första bron och den var inte heller så farlig. Efter bron däremot kom Hisingen, oh my god va den var lång. Biten på Hisingen var ca 1 mil lång och efter 5 km på Hisingen, alltså efter ca 1 mil totalt så började mina knän verkligen säga ifrån. Jag använder ju ett skydd på mitt vänstra knä men igår hjälpte det inte alls och dessuton började det göra lika ont i det högra. Nu började det även göra ont i höfterna.
Bestämde mig för att dricka vid varje vätskestation pga värmen, ca 26 grader, och vid dem gå medan jag drack, sen joggade jag mycket sakta mellan alla vätskestationer. Andra bron var helt klart värst, där gick det långsamt, men jag gick inte. Avenyn var också seg. Men väst var de 4 sista kilometrarna då var det bara att kämpa för varje steg då det gjorde mest ont i höfter och knän. I andra lopp (Vasaloppet m.m.) har jag alltid haft krafter kvar att kunna öka på slutet, igår gick verkligen inte det, det var bara att sega på i samma låga tempo den sista biten. 2.24 så det var kanske inte så bra men jag är ändå supernöjd.Han jag sprang för, Birger 68 år är kanske inte helt nöjd, men wtf. Igår efter målgång tänkte jag; aldrig mer. Men redan idag har man glömt det värsta och tänker på hur man sla lägga upp det inför nästa år. Är dessutom lite sugen på Vasaloppet igen i år. Vad är det med alla oss människor som gillar att plåga oss på detta sätt? Det måste vara något sadistiskt, känslan när det är över är däremot något speciellt, en stor ego boost.
Förresten, det bästa igår är ändå att jag köpt en bil!!! En silvrig Peugeot 206, jätte ehh söt!! En begagnad -05, tredörrars, ca 4000 mil och jättefin. Roligt, nu är jag snart bilägare för första gången.
Idag, äta mat, kanske åka till Holjslunga!!
Men för mig gick det hyfsat bra, de första fem kilometerna gick ungefär i det tempo jag hade tänkt mig, 6 min per kilometer. Sen kom första bron och den var inte heller så farlig. Efter bron däremot kom Hisingen, oh my god va den var lång. Biten på Hisingen var ca 1 mil lång och efter 5 km på Hisingen, alltså efter ca 1 mil totalt så började mina knän verkligen säga ifrån. Jag använder ju ett skydd på mitt vänstra knä men igår hjälpte det inte alls och dessuton började det göra lika ont i det högra. Nu började det även göra ont i höfterna.
Bestämde mig för att dricka vid varje vätskestation pga värmen, ca 26 grader, och vid dem gå medan jag drack, sen joggade jag mycket sakta mellan alla vätskestationer. Andra bron var helt klart värst, där gick det långsamt, men jag gick inte. Avenyn var också seg. Men väst var de 4 sista kilometrarna då var det bara att kämpa för varje steg då det gjorde mest ont i höfter och knän. I andra lopp (Vasaloppet m.m.) har jag alltid haft krafter kvar att kunna öka på slutet, igår gick verkligen inte det, det var bara att sega på i samma låga tempo den sista biten. 2.24 så det var kanske inte så bra men jag är ändå supernöjd.Han jag sprang för, Birger 68 år är kanske inte helt nöjd, men wtf. Igår efter målgång tänkte jag; aldrig mer. Men redan idag har man glömt det värsta och tänker på hur man sla lägga upp det inför nästa år. Är dessutom lite sugen på Vasaloppet igen i år. Vad är det med alla oss människor som gillar att plåga oss på detta sätt? Det måste vara något sadistiskt, känslan när det är över är däremot något speciellt, en stor ego boost.
Förresten, det bästa igår är ändå att jag köpt en bil!!! En silvrig Peugeot 206, jätte ehh söt!! En begagnad -05, tredörrars, ca 4000 mil och jättefin. Roligt, nu är jag snart bilägare för första gången.
Idag, äta mat, kanske åka till Holjslunga!!
Kommentarer
Trackback
